Snabbare.

För de som inte vet det så håller jag på med ett projektarbete som har krävt att jag har ätit enligt LCHF-metoden i snart 6 veckor. Detta har betytt att jag inte har ätit mer än 60 gram kolhydrater/dag. Det har fungerat helt okej, men ibland saknar man mer variation i matväg. Men hur som helst jag återkommer snart till detta.

 

I förmiddags knöt min far och jag på oss våra löparskor och sprang ett skönt långpass i det fantastiska vädret. 10.04 km sprang vi och 62 minuter. Men under passet hände någonting ganska udda. Med knappt 3 kilometer kvar, på väg ner för en lång backe, sprang vi förbi någonting som låg på marken, och som för mig såg väldigt bekant ut. Små orangea bollar. Ostbollar. Förstå att ostbollar är en av de få onyttiga saker jag verkligen älskar, och att jag inte har ätit sådana på 3 veckor (blev sjuk och tillät mig själv att äta precis vad jag ville). Det var verkligen som om någon spelade mig ett spratt. Det var nästan så att jag kastade mig på marken för att äta dem. Men det gjorde jag inte. Istället sprang vi vidare och när vi väl kom hem åt jag istället lite nötter och lite senare äggröra med skinka och en massa parmesanost. Men fan alltså vad jag saknar ostbollar.